RL

Jag har skrattat, skrattat och skrattat tillsammans med S idag. Varför kan jag precis när jag verkligen, alltså jag menar verkligen (ta det som att jag skrattar en människa rakt i ansiktet) inte hålla mig från skratt när man verkligen inte skall skratta.. Men jag kan verkligen inte när det gäller den här tjejen!

På onsdag åker jag iväg och är borta i fyra dagar... hela fyra dagar!

Kommer verkligen sakna 3 underbara människor som jag varit med intensivt, de alla reser bort och vi splittras.
Känns som att vi verkligen kommit nära varandra ordentligt och nu skiljs vi åt för en 2 veckors tid - orättvist!

Borta uppe i sthlm passar jag på och besöka min villa puccini (i put it that way in case...) och har redan sett till att det blir fyra U N D E R B A R A dagar tillsammans, sedan åker vi hem tillsammans.

... jag är verkligen så lycklig! Det är helt sjukt, trodde ALDRIG att det fanns en sådan känsla. Love love it.

Dricka vin (faktiskt villa puccini Toscana - rött , rek) hela veckan.. har inte gjort det sen 8 mars, jag förtjänar och dränka mig i 10 flaskor på fyra dagar, och det tänker jag göra. Älskar bara smaken, och inte nog med namnet....

Mina underbara kvinnor är på besök, de sprider ut  sin kärlek, glädje och energi till mig..

Som tack har jag har använt mig utav mina startendersskills och blandat ihop amatör-drinkar.

Mycket gott. I mitt förra liv var nog en bartender, definitivt.

 

Nåja, nu ska jag släppa iväg min kära dator, springa ner för trapporna, krama mina vackra underbara kvinnor och uppskatta dem mer än någonsin.

Bestämmde mig för och träffa en gammal vän. Hon har bett och bönat... och så tänkte jag "jaja, få se vad hon har att säga då..." (vi är inte detsamma som vi var)

 

När jag träffade henne, trodde jag verkligen att hon hade vett att säga till mig. Det var katastorf!

Jag kände inte för att stanna kvar och valde att resa mig upp för att lämna henne för gott. Jag visste att hon var detsamma men ändå använde jag mig av min dyrbara tid till att träffa henne? Istället kunde jag ju logga in på www.facebook.com och chatta

 

Men hon stoppade mig, bad om ursäkt och tittade på mig med hennes vackra rådjursögon.

Jaja....jag kan väl låta henne säga det hon vill säga och sedan lämna henne för gott.

 

Hon släpper den "stora" bomben.

 

- Jag ska flytta till Italien för gott.

- Okej...kunde du inte sagt det här via telefon?

 

Sedan lämnade jag stället med ett gott samvete och känslan jag hade inombords var mycket bättre än fjärilarna i magen man har när man är kär. Hej hopp.

 

 

Jag har hittat en man. Han är lång, blåa ögon, fina kläder, 2 dagars-stubb. Han har ALLT. Till och med en jävligt skön personlighet. Låter lite för bra för att vara sant? Håll i dig.


Bor denna man i skåne?
Bor han i Sthlm?

Vem är han? Det är sekretess belagt eftersom han inte behöver denna slags PR.
Vi stack på ett trendigt och dyrt ställe. Och jag söp ner mig på rött vin. God vin (rött) gillar vi!

Nej, detta var ingen jävla dejt....

"Är detta kärlek?" Frågade jag mig själv när han tog min hand på väg ut genom dörrarna. Jag ville veta. Jag ville veta mer. Han var så självsäker. Är han typ GUD ?



OMG, ser jag rätt eller är det alkoholen som för-finar allt? Har jag blivit drogad? VAD FAN ÄR DET DÄR? Han log och gav mig en sne-blick. Jag fick panik. Hur FAN skall jag klara detta?

Vidare körde vi hemåt...trodde kvällen var slut för min del, MEN NEJ... det blev vin igen, och där sluta den!

Han lämnade mig som en riktig gentleman!

Med high heels, vinpåverkad...gick jag sakta in genom dörren ensam. La mig och försökte smälta den här kvällen




Många män har sina smeknamn . Han borde kallas för "Villa Puccini, Toscana". This is it

Du sa aldrig och aldrig hände.

Man slutar aldrig undra och man slutar aldrig förvånas av det mänskliga beteendet. Frågor som varför ställs dagligen men ett konkret svar existerar inte. Sluta intala dig själv att du inte bryr dig men i slutet av dagen är det du som sitter på sängkanten och förraktar dig själv.

Du bryr dig visst.

Satt och pratade med min vännina, hon bjöd på vatten och jag bjöd på mig själv. Hon lyssnade. Förstå mig hur mycket jag uppskattar människor som lyssnar.


Det sägs att barndomen har den största påverkan på det mänskliga beteendet. För mig var han den största påverkan. Han jag inte kan se i ögonen längre.

Han..han...det krävs väldigt mycket energi för mig att nämna hans namn.

...vi kallar henne sara

Ibland (jag tror det är då sara känner sig ensam) brukar hon ringa mig och verkligen babbla ihjäl sig. Jag känner mig som en riktigt dålig kompis som inte orkar lyssna på hennes babbel. Så på sistone har jag kommit på den brillianta idén att lägga undan telefonen medan hon snackar. I mellanåt brukar jag ta tag i luren och säga "mmm" eller "nähä?!" så att hon tror fortfarande att jag är där. Idag kom på hon på mig, det var hemskt och jag känner mig jättetaskig.
Men det var något tråkigt snack om hennes arbetsplats där någon Ulla hade gängat med någon Ulf eller något i den stilen och jag var och är på sämsta humör idag. Nu är sara jätteledsen på mig.
Jag vill inte att sara ska vara ledsen på mig, funderar på vad jag ska göra för att göra henne glad igen. Jo men jag ska skylla på min nedstämhet för hon vet ju att jag mått riktigt dåligt på sistone (fysiskt då). Det glädjer mig att jag har någonting att skylla på. Men gud vilken kompis man är.
Det här är sista gången det händer, jag ska inte vara så hemsk!

Annars då? Hur mår hon, det, jag? ÖVERJÄVLIGT...det är fredag och jag sitter hemma.
Vet att jag klagar ganska mycket nu men det får ni faktiskt ta, livet framför allt mitt liv är ingen dans på rosor. Men vi hoppas på bättre tider.

Blev ni nöjda med svaren?

INTE JAG.

 

Ser fram emot imorgon, har jättestora planer...typ.

 

 

Efter en lång och jobbig dag kände jag för sjunka ner i soffan för att titta på en film som får mig att gråta och hamna i depression i några veckor (Typ) . Jag satte på min favoritfilm, Titanic. Varje gång jag ser på den här filmen så tycker jag synd om mina vänner. Stackars er. De får sitta och trösta mig i flera timmar innan jag mår bättre. Jag gråter och säger "tänk om min största kärlek lämnar mig sådär" och det måste påminna mig om att det är en film och filmer brukar inte vara realistiska. Men hörreni! Det där kan faktiskt hända...att man förlorar sin första, enda och riktiga kärlek.

Åh så hemskt...nu börjar jag gråta igen.

Så vackra repliker att det nästan påminner mig om min love

Rose: I love you Jack.

Jack: No... dont say your good-byes, Rose. Dont you give up. Dont do it.

Rose: Im so cold.

Jack: Youre going to get out of this... youre going to go on and youre going
to make babies and watch them grow and youre going to die an old lady,
warm in your bed. Not here. Not this night. Do you understand me?Youre going to get out of this...

Rose: I cant feel my body.

 

Jack: Rose, listen to me. Listen. Winning that ticket was the best thing that
ever happened to me.It brought me to you. And Im thankful, Rose. Im thankful.

Jack: You must do me this honor... promise me you will survive... that you will
never give up... no matter what happens... no matter how hopeless...
promise me now, and never let go of that promise.

Rose: I promise.
 Jack: Never let go.

Rose: I promise. I will never let go, Jack. Ill never let go.

Sen dör han....ååååååååååå.

...and be loved by you.





Tänker på dig

Je taime Coco!!!